2014, I'm not over you yet

Publicerad 02.01.2015 kl. 11:53
2014 - så mycket bästishäng, besvikelser, ilska och kärlek.

Ville aldrig att 2014 skulle ta slut, aldrig aldrig aldrig. Det var året då jag släppte alla gamla mönster och började bygga upp ett känslomässigt instabilt liv som visade sig bli alldeles fantastiskt. I början av året hängde jag mycket på Siltanen, såg Veronica Maggio live, hade en konstant obehaglig känsla i bröstet - men så kom våren. Under mars-maj träffade jag mycket nya människor, varav vissa försvann ur min vardag precis lika fort som de blivit en del av den, medan andra kom närmare för att stanna. Grät en gång över en man. Jag tänkte att jag kommer att klara precis vilken motgång som helst, så länge jag har världens finaste vänner vid min sida, så de orkade och jag orkade. I början av sommaren träffade jag någon som höll om mig varje natt, men som i augusti blev historia. Sommaren var, utan tvekan, årets bästa tid. Jag drack skumpa till morgonmål, skrattade mitt hjärtligaste skratt i Barcelona, hängde på stugan, på stränder, i parker, på uteterasser och levde livet. Allting blev så mycket lättare på sommaren. Det var Ääniwalli på söndagskvällarna och tidiga väckningar på måndagmorgnarna men det spelade ingen roll för det var ljust och varmt och efter jobbet kunde man ta en powernap på min bakgård. Efter att jag väldigt rakt krossat ett hjärta, ångrat det hundra gånger samtidigt som jag känt en enorm lättnad, kom en tomhet som varade en tid. Sommaren var slut, hösten var på kommande och den där knagande känslan i bröstkorgen från alla tidigare höstar gjorde sig påmind. En dag gick jag till min bästa vän, grät i några timmar, sov över och när hon följande morgon sa "tessi, du har hela livet framför dig, du ska int va olycklig" kändes det plötsligt så logiskt. Det är ju klart att jag inte ska vara olycklig, så jag bestämde för att ta en ny attityd till hösten och livet och i början av oktober träffade jag Riki. Efter det har jag inte gjort så mycket annat än hållit honom i handen, dansat på olika nattklubbar, gått på dejter, skrattat tills jag inte fått luft, delat vinflaskor och non-stop pratat, utan att förglömma de andra bästa personerna i mitt liv.  I slutet av december sa hans vän till mig "Ihana nähdä sut noin onnellisena!" och det är exakt det jag är, hela tiden. Jag vet att tre månader inte är typ någon tid alls, men just nu känns det som att Riki är mannen jag vill pussa godmorgon resten av mitt liv. <3
Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 9 med bokstäver:

 



en gnällspik som skrattar högt och ofta.

 

Kategorier

Senaste kommentarer

27.05, 19:39Naisten Kymppi av Milla
28.04, 11:12april av
28.04, 11:12april av